Lite om American Saddlebredhästen.

Sedan tidernas begynnelse har en speciell hästtyp fascinerat människan, en stolt, reslig, rörlig häst med lyft hals och vida näsborrar, vilket redan gammal grekisk, romersk och orientalisk konst gör gällande. Tidiga amerikanska hästuppfödare har lyckats förverkliga denna bild i American Saddlebred hästen.

Rasen har en mycket lång historia och grunden till American Saddlebredhästen lades redan 500 f Kr. i och med att Vikingarna tog med sina Galloway – och Hobbie-hästar till Nordamerika. Dessa små hårda hästar blev mycket populära genom sin snabba och taktfasta tölt som var mycket bekväm att rida.
Under årens lopp och genom målmedveten avel med större och grövre holländska och fransk-kanadensiska hästar fick man i kolonierna från Rhode Island och Virginia fram en förbättrad ras, the Narraganset Pacer.

De första fullbloden importerades 1706. Dessa utvecklades i England genom att korsa Galloway- och Hobby-ston med hingstar från mellan östern, vilket hände sig i samma tidsperiod som Narraganset Pacer utvecklades i America.
1776 fanns en mångsidig ridhästtyp kallad ”American Horse” etablerad. Dessa hästar ärvde de bekväma gångarterna och uthålligheten från Narraganset Pacer och kvalitén och hårdheten från fullblodshästen.

      Med tiden minskade efterfrågan på ridhästar i öst, men pionjärerna tog med sig sin ”American Horse” västerut. 
      DENMARK, en fullblodson e importerade ”Hedgeford”, föddes 1839 i Kentucky. Han blev sedermera far till ”Gaines Denmark", vars mor hade naturlig tölt. ”Gaines Denmark" grundade ”Denmark"-familjen inom American Saddlebred rasen och över 60 % av hästarna i de första 3 registerbanden från American Saddlebred Horse Accociation går tillbaka på Geines´Denmark.

      Den andra familjen: ”Chiefs”, hade en liknande bakgrund med en stor blodsandel från Fullblodet ”Messenger” som importerades 1788. Messenger anses vara Standardbred rasens grundare. Korsningar från Morgans, Standardbred och Hackneys bidrog också till rasens uppbyggnad. Både Denmark – och Chieflinjen går båda precis 8 generationer tillbaka på det gamla fullblodet ”Blaze”. Det finns en teori som säger att när man började korsa dessa två familjer med varandra i slutet av 1800 talet, befästigade man Saddlebredens rasegenskaper. Man kan följa härstamningen på en American Saddlebred Horse tillbaka ända till sina fullblodsförfäder.

      Första gången en American Horse nämndes i officiella registerdokument var 1776. Det skrevs att Paul Rever´s under sin berömda ritt red en Narraganset Pacer, en ras som spelar en viktig roll för utvecklingen av American Saddlebreds. Under amerikanska inbördeskriget slog amerikanska kavalleriet de brittiska soldaterna vid Kings´s Mountain i Syd-Carolina. Dessa bönder och kavallerister red alla ”American Horses”.

”American Horses” följde med pionjären, Daniel Boone genom Cumberland Gap till Kentucky och blev grundplåten som gjorde Kentucky till den världsberömda hästuppfödarstaten.

 I kriget 1812 drog beridna soldater från Kentucky och Michigan ända till Illinois till kamp mot britterna och deras indianska allierade. Hela kompanier som kämpade i Mexico red dessa hästar som spelade en huvudroll vid besättningen av översta Ohio Tals. De gick sedan sydligt till Tennessee och vidare över Mississippi till Missouri. Hästar från Ohio, Indiana, Illinois, Iowa och Tennessee bidrog alla till utvecklingen av denna ras. Efter kriget föddes det i Kentucky upp förstklassiga Saddle Horses.

      Hästuppvisningar blev till en älskad form av offentlig underhållning. Ofta på landsbygdens mässor. Det finns en anteckning om första showen från Lexington, Kentucky år 1817 men utan tvekan fanns redan tävlingar tidigare år. 

1856 ordnade St. Louis, den största staden väst från Mississippi, sin första stora landbruksmässa med den första stora hästvisningen.

                  Efter kriget återupptogs landbruksmässorna i St. Louis där alla raser hade tävlingar och omkring 1870 dominerades dessa av ”Denmarks” familjen. ”Denmark” föddes i Kentucky år 1839, han var e importerade fullblodshingsten ”Hedgeford” och undan ett sto med naturlig tölt.  Denmark i sin tur fick så småningom en son: Gaines' Denmark och blev anfader till American Saddlebredrasens Denmark familj. Mer än 60 % av hästarna I de första tre registervolymerna ur American Saddlebred registret går tillbaka på Gaines' Denmark.

                   På grund av stigande popularitet och stort finansiellt värde av Saddlebreds, begärde engagerade uppfödare ett register efter att ha lagt grunderna för en förening omkring 1880. Charles F Millis från Springfield, Illinois, började sätta ihop härstamningar och regler för ett register. Tidningen ”Farmer Home Journal” från Louisville Kentucky kallade till en träff till den 7/4- 1891 för att starta upp föreningen och samma dag fastlades det första rasspecifika registret i USA. Trots att American Saddlebred vid denna tidpunkt fortfarande var en arbetshäst.

                 Här i Europa är det ännu väldigt sällan man träffar på rasen medan den i USA är mycket välkänd och utbredd med lång tradition. Förr huvudsakligen som sydstaternas plantagehäst medan den idag har hittat vänner i alla stater och används inom alla tänkbara områden.

      Saddlebreds skall se ut exakt som man tänker sig en drömhäst, stolt, elegant med reslig hals, stora näsborrar, höga rörelser och eldigt temperament.
Huvudet med de uttrycksfulla, brett isär liggande ögonen visar tydligt fullblodets kvalitéer. Den högt ansatta halsen, den liggande bogen och friheten för ganascherna ger hästen den fina upprätta hållningen och samlingen, vilket gör att Saddlebreds verkar större än de i verkligheten är. Normalt ligger mankhöjden mellan 150 – 170cm, överlinjen visar en tydlig manke, den flacka ryggen övergår i en bred, rak kruppa. Iögonfallande och för en gångartshäst rätt ovanlig egenskap är den höga svansansättningen. De torra lederna är kraftiga och välmusklade med elastiska kotor och fasta hovar.

Den vanligaste färgen hos American Saddlebreds är fux med variation från mycket ljus till mycket mörk nästan brun, så kallad ”liverchestnut” (leverfux, svettfux). De därefter vanligaste färgerna är brun (bay) med svarta ben, man och svans. Skimmlar är också vanliga. En av de mest älskade färgerna hos Saddlebredhästen är svart (såsom Fury och Black Beauty). Mera sällan träffar man på bra skäckiga Saddlebreds eftersom många uppfödare mera ser till färgen än till hästens kvalitet. Ansvarfulla uppfödare tar alltid mera hänsyn till blodslinjer och exteriör än till färgen. En mycket älskad men samtidigt mycket sällsynt färg är palomino. Guldfärgade hästar med vit man och svans, så kallad Golden American Saddlebred Horses.

Saddlebreds är högädla sensibla hästar med stor personlighet, mycket temperament och stor utstrålning. Ändå hittar man sällan hysteriska eller svåra hästar inom denna ras. I allmänhet förfogar dessa djur över ett stabilt psyke, de är mycket intelligenta, mindre flyktbenägna, människortillvända, hänsynsfulla, samarbetsvilliga och visar glädje och iver att lära sig saker. Saddlebreds är alltid uppmärksamma och intresserade av sin omgivning och har – ofta redan som föl – en stor utpräglad personlighet. Går man deras karaktär och sensibilitet till mötes får man inom kort tid en vän för livet.

En del Show-Saddlebreds är så intelligenta att de mycket väl vet om de rids av en professionell ryttare med krav på högkvalitativ prestation eller om de med stor försiktighet skall bära ett barn genom showringen!

      Även filmindustrin uppskattade rasens lättlärdhet och kanske minns du Fury, Flicka, Mr Ed eller Black Beauty? - Dessa underbara filmhästar som man lite till mans torkat bort
en och annan tår när man suttit bänkad, är alla American Saddlebreds.

                  En specialitet för rasen är deras mjuka, för ryttaren så bekväma rörelser samt att de förfogar över möjligheten att lära sig Slow Gait och Rack (långsam 4-taktig och en mycket snabb ”tölt”).

-          American Saddlebredens skritt är hög och elastisk.

-          Traven skall vara hög, vid, flytande och bekväm. Den kan röra sig såväl i en långsam, hög och mycket elegant trav eller en snabb, kraftfull med vida rörelser.

-          Galoppen skall vara mycket samlad och långsam.

Tregångaren skall visas i skritt trav och galopp i stark samling och med hög aktion och huvudhållning. Taktrenhet, balans, påskjut, vilja, elasticitet och schvung.

Femgångaren behärskar också den långsamma (slow gait) och den snabba (rack) tölten varav den sistnämnda visas med maximal bakdelspåskjut – utan att komforten för ryttaren påverkas och låter hästen få fri fart med energi och framåtanda.

American Saddlebreds är mycket omtyckta Show-hästar och i första hand en exklusiv gångartshäst med 5 gångarter.
Utöver detta hittar man individer av denna ras inom hästsportens alla grenar: Hoppning, dressyr, western, som körhäst, polishäst, trail – distans, som fritidshäst och självklart till uppvisningar och tävlingar.

      Visste du att:

- En son -  ”Kalomino” e Tyska Showhingsten ”Denmarks Golden PlayBoy” – exporterades från Europa till Amerika och där är en sensation inom dressyren, numera gör han också karriär som hopphäst.

- American Saddlebredhästen ”Showboa” skrivit rodeohistoria genom att ha vunnit rekord i form av sex (6) utmärkelser om ”Bucking Horse of the year”!

- Nästan alla hästar i filmen ”Borta med vinden” är American Saddlebreds?

- ”Don” en American Saddlebred valack var bästa hopphästen i amerikanska olympiateamet?

- ”Love Wire”, en American Saddlebred valack, vunnit den viktigaste amerikanska hopptuneringen, riden av en junior amatörryttarinna mot amerikanska proffsryttare?

- American Saddlebred stoet ”High and Mighty” på –60 talet vunnit varje hopptävling hon deltog i?

- Amerikanska skådespelaren William Shatner, känd hos oss som ”Captain James T Kirk” från rymdskeppet Enterprise och Polis ”T.J. Hooker” på sin farm ”Belle Reves Farm” i Kentucky föder upp dessa ädla gångartshästar samt själv både tränar och visar Saddlebreds?  Den som vill se ”Captain Kirk” till häst, bör titta på filmen ”Star Trek – Generations”. I den filmen finns en frekvens med ”Captain Pickard” (Patrick Steward) där han rider på sitt American Saddlebred sto ”Geat Belles of Fire” och flera gånger hoppar över diken.

- det var en lånad American Saddlebred som 1988 gjorde att det franska teamet vann distansens broncemedalj i WM? - Pressen skrev knappt inget om den prestationen.

Dessa exempel visar på mångsidigheten hos American Saddlebred hästen – spelar ingen roll inom vilken genre – de gör alltid sitt bästa!

Då som nu är det traditionellt sett Horse Shows som fångar publikintresset i Amerika. Detta är en mångfald olika tävlingar som erbjuds så att det finns något för varje häst och ryttare.
Föl och unghästar visas in hand, för fritidsryttaren finns olika pleasure – klasser att välja på. Till ex Western-pleasure och trail. De mest spektakulära uppvisningar kan man beundra i performance – klasserna indelade i Five Gaited (femgång: skritt, trav, galopp, slow gait och rack , Tree gaited (tregång) och Fine Harness (körning) .

Medan man i tregångsklassen lägger värde på samling, höga rörelser, elegans och uttryck, önskar man i femgången istället egenskaper i form av framåtanda och fart utan att därför förlora taktmässa rörelser.  I Fine – Harness tävlingar har man en lätt sele och spänner Saddlebreden för en liten 4 hjulig Buggy och visar i samlad skritt, s k. ”Park Trot”. Denna gångart är en extremt samlad långsam trav med mycket aktion och uttryck. Ju långsamare och samlad hästen går, desto högre blir den bedömd.

På domarens kommando ”Show your horse” visas hästarna i valfritt tempo. Kusken måste själv avgöra i vilket tempo hans häst presenterar sig uttrycksfullast. Vanligen är det en snabb trav utan att hästen förlorar sin samlade form.

Det är inte som i ex vis Islandshästvärlden att en häst med ”endast” skritt, trav och galopp anses som mindre värd. Eftersom det i Three gaited och fine harness tävlingar läggs stor vikt på utstrålning, ädelhet och skönhet vilket gör dessa hästar utomordentligt ädla, eleganta och typfulla, egenskaper som gör att deras värde inte ligger under femgångarens.

En av de populäraste tävlingarna är Equitation-klasserna. Här bedöms normalt ridstilen på amatörryttaren under 18 år. Kriterier som bedöms är speciellt kroppshållning, benposition, sensibilitet, tygelkontakt och harmoni mellan ryttare och häst. Utöver detta ingår även ett individuellt program innehållande olika uppgifter. Till ex – rida lätt utan stigbyglar, rida en ”åtta” i trav och galopp med galoppombyte i korsningspunkterna. Att hålla ”åttans” form är här lika viktigt som vid den olympiska iskonståkningen. Det är fascinerande att se hur redan sexåriga barn på sina American Saddlebreds behärskar sina uppgifter.

1988 importerades de första fyra American Saddlebreds till Sverige och året därpå startade en handfull entusiaster en så kallad Charter Club ”American Saddlebred Horse Association  (ASHA) of Scandinavia” under moderföreningen.Idag finns det ett knappt 70 tal registrerade American Saddlebredhästar i landet. Föreningen är mycket aktiv, hit kommer årligen licensierad domare från USA för att döma utställningar och tävlingar inom de flesta intresseområden. Föreningen erbjuder förutom de mera traditionella grenarna: western trail och pleasure, dressyr, hoppning och körning, även rasens specialiteter: Saddle seat Equitation, 3-gång och 5-gång. Fartfyllda klasser som kräver framåtanda, elegans och precision - en annorlunda, kittlande upplevelse som verkligen ger mersmak!

För Saddlebredentusiast som är intresserad av mera kunskap om rasen, finns det möjlighet till både kurser och ridlektioner.

Hjärtligt välkommen till Saddlebredvärlden du också!